Gympadräkter

Gymnastikdräkter är inget som jag får beställningar på så väldigt ofta. Däremot har det blivit desto fler till vår lilla gymnast här hemma som använder sina flitigt och även till hennes vänner. Med lite härliga färger, mönster och glitter gör man sig snabbt populär... Hela, åtsittande dräkter uppskattas av tränarna eftersom det är lättare och säkrare att passa i volter när inte löst tyg döljer gymnastens kropp och modellen med ben är mycket praktisk eftersom man både slipper glipan mellan över- och underdel och inte behöver hålla på och dra i tights som tenderar att kasa ner. Personliga dräkter som man inte hittar i affären har även blivit uppskattade presenter på barnkalas.   

Konståkningsklänning åt Kleopatra

Numera är det nästan uteslutande konståknings- och gymnastikdräkter som produceras i ateljén och det är såå roligt! Särskilt spännande är det att arbeta tillsammans med konståkningskunderna. Ibland har de tankar om hur de vill att dräkten skall se ut men ofta har de bara ett tema och ett musikstycke som vi jobbar utifrån. Jag älskar hela processen från det första mötet med kunden där jag får inspiration och vi gemensamt väljer ut rätt material, till att jag ritar illustrationer för att försäkra mig om att jag och kunden har samma vision, konstruerar mönster och tar fram en modell som passar kundens mått och slutligen syr och dekorerar en klänning som är helt unik för kunden. Det är just unikheten och att jag inför varje nytt projekt får börja om och inspireras på nytt som gör det hela så så fantastiskt kul! Målet är att dräkten likt en teaterkostym skall bidra till att förmedla den känsla som åkaren vill framkalla med sitt program.

Klänningen på bilderna blev för första gången buren på en tävling i Trelleborg denna helgen. Stort grattis till superduktiga Lina (min namne) som tog hem silver i ungdom B1! 

 

Brudklänning á la 50-tal

Eftersom bloggen för närvarande fungerar som hemsida åt Lina Louise design (planer på att öppna hemsida och shop igen finns men det gör däremot inte tiden) tänkte jag köra ett "race" och uppdatera lite.

Det är inte ofta som jag gör brud- och balklänningar. Numera tackar jag nej när jag får förfrågningar från människor utanför min bekantskap. En anledning är att jag inte upplever det som meningsfullt, varken för mig eller för kunden, att sy kopior av klänningar som de lika gärna kan köpa i butik. I synnerhet eftersom det ofta är svårt för mig att hålla lägre (eller ens samma) priser som de massproducerande kedjorna.

Att däremot få förtroendet att sy en brud- eller balklänning åt någon jag känner ser jag som en stor ära. På så vis blir jag en del av deras stora livshändelse...

Så var det när jag i våras fick frågan av en ungdomsvän vars syster skulle gifta sig. Paret värdesatte det personliga och att få brudklänningen uppsydd av just mig☺framför kristallkronor i taket och champagne och praliner i väntrummet. Bruden ville ha en traditionell klänning i den bemärkelsen att den skulle vara vit. Däremot valde hon en modell som med sin lite rockiga 50-tals-stil matchade hennes egen stil och unika personlighet helt perfekt. Personligen tror jag att en kvinnas skönhet (och en mans också för den delen) bara kan komma till sin fulla rätt om hon är helt bekväm med de kläder hon bär. Något som denna bedårande brud lyckades enastående väl med (trots en ansenlig mängd lager tyll... )

Konståkning är ingen sport för prinsessor

Våra döttrar har båda två för närvarande valt att ägna sig en hel del åt typiska "tjej-sporter". Gymnastikföreningen som vår lilla tjej är aktiv i bryter visserligen trenden genom att satsa ungefär lika mycket på pojk- som på flicktrupperna men under storasysters konståkningsträningar i ishallen lyser pojkarna med sin frånvaro. De få coola killarna som vågar bryta normen i vår förening går lätt att räkna på ena handen och jag vågar påstå att det ser likadant ut i de allra flesta ishallar i resten av landet. Just konståkning har ett rykte om sig att vara en "prinsess-sport". Jag har till och med stött på dem som har haft mage att ifrågasätta om det överhuvudtaget borde få kallas sport. De hade inte kunnat vara mer fel ute... 

De skulle bara veta hur mycket träning det ligger bakom framträdandena som visas upp på isen. Det är ingen enkel match att i svindlande fart, med skenor under skorna hoppa på hal is, rotera flera varv i luften, landa och dessutom med ett leende på läpparna lyckas få det att se enkelt och graciöst ut. 5 is-pass är den kontinuerliga veckodosen som vår 11-åring och hennes kompisar avverkar men den minst lika viktiga träningen sker "off-ice". Genom tuffa fys-pass, dans, rotationsövningar och balett tränas styrka, kondition, vighet, spänst och koordination. 

Det är säkert många som lockas att prova på konståkning tack vare de vackra tävlingsprogrammen och de flärdfulla tävlingsklänningarna som man ser på tv men de som fastnar och fortsätter att träna måste vara de som kommit att älska själva sporten. Så verkar det vara för vår dotter. Det som gör att hon med glädje spenderar de flesta av sina eftermiddagar i en ishall är enligt henne utmaningen, att hela tiden få utvecklas (om än i varierande takt), se att träningen ger resultat och inte minst tillhörigheten, umgänget och gemenskapen med klubbkamraterna.

När jag skulle göra en klänning inför dotterns första stjärntävling var hon förnuftig och tydlig med att den inte fick vara för "avancerad". Den skulle passa till hennes åkstil och till hennes musik. Hon ville gärna att den skulle vara lite "tuff" och hon ville inte att den skulle vara för "avklädd" eller glittra för mycket. Låten som hon skulle  åka till var "I love Paris". Ramarna och inspirationen resulterade i en svart/vit randig klänning med "hängslen" i stereotyp fransk stil med en (enligt mig) hyfsat moderat mängd svarta Swarovski-kristaller på de svarta ränderna. Den blev klockren!

Till mammans stora förtret (och det konstaterar jag till hälften stolt och på skämt men till hälften på allvar ;-D ) så har det nog aldrig handlat om klänningarna för vår dotters del. På min fråga om när jag kommer att få sy en ny klänning till henne blev svaret "Tidigast om två år, när jag får ett nytt program". Hur tänker hon att jag skall kunna hålla fingrarna i styr så länge?...

Trots att gymnastik är en stor och lättillgänglig sport i Sverige med väldigt många utövare verkar det vara svårt att hitta bra träningskläder för gymnastik i vanliga sportaffärer. Hela gymnastikdräkter (som till skillnad från T-shirts och linnen inte kasar ner över ansiktet när man befinner sig uppochner) är det som är absolut mest praktiskt och bekvämt att träna i. 

Lillasyster som är ett outtömligt energiknippe trivs som fisken i vattnet i gymnastiksalar (inte för att det inte voltas och hjulas konstant i vardagsrummet, köket och trädgården ändå...) och för hennes del anser hon inte alls att det skadar med lite härligt glada färger och glitter på träningskläderna.

Glitter och bling...

Hösten 2016 bjöd för min del på åtskilliga tillfällen att öva min fingerfärdighet när det gäller att applicera kristaller. Jag känner till och med att jag vid detta laget utan att skryta överdrivet vågar kalla mig själv för en hyfsat rutinerad kristall-klistrare. Alla konståkare som beställde klänningar av mig ville ha glitter (ju mer desto bättre) och jag förstår varför. Kristallerna reflekterar ljuset fantastiskt snyggt och ger en häftig effekt när åkaren rör sig på isen.

Samtidigt som jag har övat upp tekniken har jag undersökt vilket som är det bästa och mest hållbara limmet (som dessutom inte är hälsovådligt) och kommit underfund med att Preciosa-kristaller håller samma höga kvalitet och glittrar minst lika mycket både på nära håll och på avstånd som originalet Swarowski-kristaller gör och därför fungerar som ett lite mer prisvärt alternativ för mina kunder. Däremot går inte kvaliteten på billigare kopior i akryl att jämföra överhuvudtaget och därför bojkottar jag dem undantagslöst. (Det känns ju totalt meningslöst att lägga tid på att jobba med material som ger dålig effekt.)

Allt detta är kunskaper som kan vara värdefulla när 4000 kristaller skall appliceras på en klänning...

The Great Gatsby tävlingsklänning

I våras fick jag ett mail från en mamma vars dotter skulle tävla med ett konståkningsprogram till musik från hennes favoritfilm "The Great Gatsby" och de ville beställa en konståkningsklänning av mig. Eftersom jag (konstigt nog, då jag har en fäbless för filmer som är sådär på gränsen till kostymdraman) inte hade sett filmen tog jag genast tillfället i akt för att bli lite inspirerad. Jag blev inte bara lite inspirerad utan totalt bländad och hänförd av det glittrande och flärdfulla modet som visualiserades i filmatiseringen av  F. Scott Fitzgeralds roman. Vilket underbart tema att få skapa utifrån! 

Klänningen skulle alltså vara 20-tals-inspirerad i "flapper"-stil. Mamman och dottern var hyfsat säkra på att de ville att den skulle bestå av en överdel i spetstyg och en nederdel av fransar samt att färgerna skulle gå i beige/rosa- och/eller grå/silvertoner, så det var vad vi utgick från.

Efter lite skissande, en hel del korresponderande via mail och ett par trevliga träffar för måttagning och provning blev resultatet en sofistikerad, Swarovskibeströdd klänning med glittrig franskjol. Jag kan föreställa mig att hela intrycket blir mycket effektfull när fina Filippa virvlar fram över isen.

Balklänning från förra året

Nu har det gått ett halvår sedan sist. Jag har börjat läsa på universitet med avsikten att "håva in" en akademisk utbildning "bara sådär" mitt i livet men jag har även hunnit knåpa ihop ett och annat i syateljén...

I höstas skapades det konståkningsklänningar på längden och på bredden. Då fick bloggen vila. Nu har jag upptäckt att trots att jag har ordnat både hemsida, webshop, Facebook- och Instagramkonto åt företaget så får jag fortfarande flest träffar från bloggen när jag bildsöker "konståkningsklänning" på Google. Det händer även då och då att jag blir kontaktad av potentiella kunder som har hittat mig genom bloggen, vilket såklart är superkul. Så även om bloggen inte har så många läsare tänker jag att det kan vara värt att uppdatera den någon gång ibland.

Nu är is-säsongen snart över för konståkarna och istället börjar det våras för baler och bröllop. Här kommer en bild på en balklänning som jag gjorde förra året. Den avskalade modellen med lång slits, lågt skuren, smickrande rygg (som jag tyvärr inte har någon bild på) och smala knytband är tillverkad i chiffong över satin. Ofta är det enkla det allra vackraste. Avsaknaden av glitter och onödiga detaljer lät den blivande studenten lysa med sin naturliga skönhet. Ljus sandfärg som valdes till klänningen visade sig vara årets modefärg på balklänningar. Det var dock få som bar upp färgen lika fint som denna donna.