Förra veckan sa jag tack och hej till mina duktiga arbetskamrater, trevliga samarbetspartners och trogna kunder på Väla Sömmerskan (syateljén som jag har varit anställd hos under de senaste fyra åren) och styrde kosan mot nya äventyr.
Man kan lätt tänka sig och förstå att det inte är drömmen för en kreativ själ att laga trasiga jeans och lägga upp kostymbyxor dagarna i ända men det som har fått mig att trivas så bra har (förutom kollegorna) varit känslan av att ha tillgodosett ett stort behov. Vi har hela tiden haft en strid ström av tacksamma kunder och varje dag har jag fått höra av dem hur bra de har tyckt att det har varit att vi har funnits. Vetskapen om att ha fått vara med dra ett litet strå till stacken i kampen för ett mer hållbart samhälle när vi har lagat och ändrat passform på kläder som våra kunder annars bara hade kastat och ersatt med nytt har också varit skön.
Baksidan av myntet och något som har skavt har dock varit att varje dag vara tvungen att försvara att vi tar betalt för våra tjänster. Otaliga gånger har jag fått höra "100 kronor!?! Det är ju bara en liten söm..." från märkbart upprörda och nästintill kränkta kunder. Lika ofta har de deklarerat att de "faktiskt kan sy själv" och att "Det är orimligt att kräva 400 kronor för att byta dragkedja! Det är ju lika mycket som jackan har kostat!" varpå de utan varken "tack" eller "hej" har vänt på klacken, lämnat butiken och demonstrativt smällt igen dörren bakom sig.
Jag har haft svårt att förstå och acceptera sådana reaktioner. Inte upplyser man väl kyparen om att man "faktiskt kan laga mat själv" när han kommer med notan eller frisören om att hon "bara klippt av några centimeter" när man blir varse priset? Vi vet ju att tid kostar pengar. Men visst, jag förstår resonemanget. Har man bara gett 400 kronor för en jacka så upplevs det som dyrt att behöva lägga ut 400 till bara för att få dragkedjan utbytt men det som i själva verket inte rimmar är att man överhuvudtaget kan köpa en ny jacka så billigt. Det som möjliggör för oss konsumenter att köpa kläder till så låga priser är som bekant dels att företagen massproducerar. Produktionstiden och följaktligen priset blir såklart kortare/lägre per plagg när man tillverkar tusen jackor jämfört med bara en. Företagen gör sedan allt som står i deras makt för att sälja så mycket det bara går. De som däremot verkligen får betala dyrt för vårt kalas är textilarbetarna som sliter i fabrikerna ohälsosamt långa dagar för en lön som med nöd och näppe räcker till för att ge dem tak över huvudet och rädda dem från svält. Orimliga förhållanden!!! Sådana förhållanden accepterar inte vi i väst (och där har vi anledningen till att tekoindustrin i Sverige idag är helt obefintlig). Givetvis kan en liten ändringssömmerska i Sverige som betalar avtalsenliga löner, arbetsgivaravgifter, hyra och skatt inte konkurrera prismässigt med massproducerande klädjättar. Väla Sömmerskan jobbar för att tillhandahålla god service och professionellt utförda sömnadsjobb till rimliga priser. De upplyser sina kunder om priset och går inte in för att övertala någon som inte tycker att det är värt att anlita dem.
Låt mig presentera personerna som arbetar på Väla Sömmerskan:
Mohammad, en av ägarna, föddes i Afghanistan och växte upp i en familj där skräddaryrket gick i arv. I Iran (dit familjen tvingades fly under Afghanska-Sovjetiska kriget) drev han under många år en liten textilfabrik. Han är mästare på att proffsigt och snyggt laga och byta dragkedjor i expressfart, allt för att hålla priserna nere och göra kunderna nöjda.
Ahmad, som äger Sömmerskan tillsammans med Mohammad, föddes även han i Afghanistan (flydde sedermera till Iran) och tillbringade från tidig skolålder sina eftermiddagar i sin fars skrädderi där de sydde exklusiva plagg åt välbärgade kunder. Ahmad är minutiöst noggrann och ändrar kostymer med stor skicklighet.
Kim som föddes i Vietnam fick lära sig att sy av sin syster som hade en egen ateljé. Hon har under många år drivit egna verksamheter och sytt kläder från grunden både i sitt hemland och här i Sverige. Hon är väldigt begåvad, älskar sitt jobb och hennes specialitet är balklänningar.
Karin har livslång erfarenhet av sömnadsyrket. Hon läste beklädnadstekniskt program på gymnasiet och har därefter arbetat med sömnad på olika sätt. Hon driver även en egen verksamhet och är exceptionellt duktig på handarbete.
Alla som arbetar på Väla Sömmerskan har mycket stor yrkesstolthet och förtjänar att bli respekterade för det.
För egen del väntar i det närmsta studier och kanske (förhoppningsvis) en högre dos av kreativt skapande och sömnad. (Det lär däremot dröja en stund innan jag känner mig sugen på att laga en byxgren igen....)
